Vad gör bryggmästarna på Markka när vanligt folk gått och lagt sig?
Vi eldar bastun till helvetestemperatur.
Radar upp Biskopen på lavarna.
Och provar höstens nyheter som två finska idioter med bryggverk och alldeles för mycket självförtroende.
För varje riktig bryggerihistoria börjar väl ändå i en bastu?
Inte i ett konferensrum.
Inte framför ett Excelark.
Utan i 90 graders värme, med öl i handen och någon som säger:
“Vad händer om vi gör den ännu starkare?”
Så föds Biskopen.
13,4 % belgisk quadrupel.
Mörk som november.
Tung som en bakfylla på färjan till Finland.
Och med ungefär samma bromssträcka.
Andra bryggerier jagar perfektion.
Vi jagar smak, kaos och historier värda att återberätta dagen efter.
Markka byggdes inte på regler.
Det byggdes på sena nätter, för mycket humle och beslut som lät bättre efter tredje ölen.
Och vet du vad?
Det funkade.